Arabiskt fullblod och hästar

Arabiska fullblod kommer från början från Arabiska halvön och Mellanöstern där de har framavlats av beduiner under långa tider. Det är ett varmblod och är en riktig skönhet med hett temperament. Redan på 1 300-talet fanns en typ av häst som avbildats som hällristningar i höglandet Nedjd på Arabiska halvön, så redan då var den omåttligt populär. Även i det gamla Egypten har det hittats konstföremål från tiden 2 000 år före Kristus som på pricken ser ut som Araber. På den tiden tror forskarna att det fanns en liknande ras av Arab som liknade den på pricken.

På den tid då det fanns faraoner på jorden födde de upp hästar och de reds lite senare av beduiner på Arabiska höglandet. Den har otroligt fina arvsanlag och blev därmed en väldigt ädel hästras. I sägner som fanns, berättades att Araben hade en järnhälsa, lång livslängd, fruktsamhet, kroppslig fullkomlighet och eftersom de reds långt ute i öknen flera dagar i sträck förstår man att de var otroligt härdade och urstarka. De är även otroligt kloka som ju alla hästar är! Den har också använts som stridshäst då beduinerna härjade runt på sin tid. Hästarna fick dela tält med sina hussar under kriget i öknen.  Många målningar av Araber finns över hela världen så att rasen är poppis är inte att ta miste på. Idag är det en allroundhäst och används även på distansritt. För uppfödarna av Araber åker de ofta på utställningar med sina hästar för att få en bedömning av att de ser bra ut. Den skall vara stambokförd, annars finns inga avelsrestriktioner på rasen. När Araben travar skall svansen hållas högt och den skall “dansa fram” på sitt speciella sätt. Många myter och legender har skapats om arabhästar och när man väl se deras vackra rörelser förstår man det till fullo.

Nordsvensk brukshäst

Nordsvensk häst är en av Sveriges tre inhemska raser och det är en kallblodsras. Mankhöjden för ston är 153 centimeter och hingsten 157 centimeter. Storleken varierar väldigt, särskilt bland ston. Det är en utmärkt draghäst med lång och musklad rygg. Har väldigt fin takt i gången. Den används ofta i skogen samt även till att trava med på travbanor. Färgerna är många och de som är tillåtna är svart, gulbrun, brun, gulsvartbrun, svartbrun, isabell och gulsvart. När man testar den nordsvenska hästen är man väldigt noggrann vid veterinär-besiktningarna och har varit det sedan 1950-talet bland annat genom att genomföra regelbundna röntgenundersökningar av hingstarnas hovbrosk. Hästarna genomgår också dragprov och har också genomgått det länge, långt innan det blev obligatoriskt. Efter alla prover och förbättringar nordsvensken har gått igenom har man fått fram en fantastisk ras som är lugn, fruktsam, uthållig, hållbar och lättfödd. Allra vanligast har den varit i jord och skogsbruk, men även inom militären. De minskade i antal när maskinerna gjorde sin framfart i skogsbruket och lantbruket. Även i armen minskade de när samhället blev modernare. Antalet föl gick då ner eftersom det inte avlades fram så många nordsvenskar en period. Det var en fördel för att inte inavel skulle förekomma som är risken när efterfrågan blir för stor.

Nordsvensk brukshäst