Ridskola

Att ha en egen häst kräver stora summor pengar, mycket tid och ett helhjärtat brinnande intresse. Alla människor har inte möjligheten att ha en egen häst och för de människorna finns det något som heter ridskola.

Intressecheck

Mitt intresse för ridning och hästar började som för många andra på en ridskola. Jag och några utav mina kompisar började på ridskola redan vid tre års ålder. Vi alla hade samma dröm, tänk att få en egen ponny. Vart efter tiden gick slutade dem övriga en efter en, vissa hade tappat intresset och vissa slutade för deras bästa kompis slutade. Men jag red kvar, efter 5 års ridande på ridskola fick jag min första egna ponny eftersom jag visat vilket intresse jag hade. Jag red trotts att jag fått en egen ponny kvar på ridskolan eftersom jag hela tiden lärde mig nya saker där och fått en hel del nya vänner.

Vad jag vill säga med min kortfattade historia är att ridskola är jättebra för barn, ungdomar och vuxna med ambitioner för att skaffa en egen häst. På en ridskola får du verkligen pröva på allt, du får sköta om hästarna och rida. Kanske var det inte så roligt som du trodde? Vilken tur då att du inte hunnit köpa dig en egen häst/ponny. Det är så lätt att lockas utav ridningen och myset med hästaran, men allt jobb runt omkring är det många som glömmer och det r de som är nyttigt att få pröva på.

Lite är lagom

Att hästar och stallmiljö ger en avslappnad känsla och en chans att komma bort lite ifrån vardagens stress är ingen hemlighet. Ridskola är bra på så sett att du kan välja att bara komma dit en gång i veckan om du vill. Kanske räcker en eller ett par timmar i veckan för att du ska känna att dina behov är fyllda. Du behöver inte gå upp klockan 05:00 varje morgon och du behöver inte känna dig tvungen att gå till stallet. Istället blir ridningen något roligt och alldeles lagom. Det är de som är det vackra med ridskola, det går att anpassa till alla.

Mitt första år på gymnasiet hade jag en mattelärare som berättade för mig att hon red på ridskola. Hon prövade på första gången när hon var 60 år, och vart sedan fast. Hon rider en kväll i veckan och tycker det är lagom, för hon har ett intresse men långt ifrån tillräckligt mycket för att orka och kunna ha en egen häst. Det är heller inte ridningen som är de viktigaste utan tiden i stallet. Det är möjligheten att kunna gosa in sig i den mjuka pälsen, pussa på den gulliga mulen och kolla in i dem stora svarta ögonen.

Att komma hem ifrån såhär en eller ett par kvällar i veckan tror jag är nyttigt och bra för alla, du släpper det verkliga livet, din telefon och alla problem utanför stallets väggar. Du är här och nu, ingen annanstans. Du umgås dessutom med likasinnade människor och får nya band och relationer som är värda att ta vara på.